Det finns alltid en kader oförstående som hävdar att forskning är onödig. Eller, just den forskningsgren de har ett ont öga till är onödig och att det måste finnas ”nyttigare” forskning att lägga pengarna på. För det mesta är det rymdforskning som får ta smällen. Så skedde alldeles nyligen efter min artikel om KTHs projekt att bygga elektronik för en framtida landning på Venus. Se min artikel: http://www.idg.se/2.1085/1.565656/spaceship-on-a-chip-del-1–mot-venus
Jag tycker jag fick till ett bra svar på negativiteterna, så bra att det kan publiceras igen:
KTH försökte betona de ”nyttiga” delarna av forskningen först, som högtemperaturtransistorer för kraftelektronik, och olika högtemperatursensorer för exempelvis gasturbinmotorer, som är notoriskt svåra att mäta på annars. Tyvärr var sponsorerna inte intresserade. Men när man nämnde Venus, strömmade sponsorspengarna till. Så skyll på sponsorerna, som vill lägga pengar på sånt de finner intressant.
En annan ointressant forskningsgren är att mäta strömmar i rymden. Varför ska IRF, och för den delen även NASA och ESA lägga ned massor av skattepengar på att mäta hur många nanoampere solen sprutar ut i riktning mot Jupiter? Vi är ändå inte där och kommer aldrig att komma dit. Vad bekymrar oss ett par nanoampere? När sagda strömmar träffar satelliter kan de förstöras inuti. Då blir vi jordbor av med vår kommunikation. Att veta hur rymdvädret fungerar har visat sig vara väldigt viktigt. Fast vad ska vi med satelliter till? Hela jorden är full av fibrer. Navigationssatelliter då? Äsch. Vi kan använda karta och kompass.
Satelliter är onödiga. Flyget förorenar bara jorden för oss som helst vill bo i skogen och odla morötter. Vad ska vi med kärnkraft till? Vi kan väl värma oss med torv och solkraft? Ja, solen lyser inte så mycket i Sverige, men torv då?
Eller ta den där dumskallen Ignaz Semmelweiss som 1847 fick en så korkad idé, och sen tjatade och framhärdade, så att de till sist satte honom på mentalsjukhus. Han var föreståndare på barnbördsavdelningen på ett sjukhus i Wien och kom på att om läkarna tvättade händerna efter obduktionerna innan de gick till barnbördshuset, så minskade antalet kvinnor som dog i barnsängsfeber (infektion). Hur dumt som helst. Hans studenter motarbetade honom och låtsades bara tvätta händerna. Det kunde ju vem som helst fatta att det inte hade något samband. På mentalsjukhuset dog Semmelweis av en obehandlad skada som blivit infekterad. Klart onödig forskning. Tyckte samtiden.
Eller vad sägs om knäppisen Charles Babbage som fick den befängda idén att lösa matematiska problem med maskiner. Hur dumt som helst. Brittiska regeringen sponsrade med pengar till en början, men när han gått så långt att han uppfunnit en fritt programmerbar maskin, drogs stödet in. Man skaffade en expertutredare, en astronom vid namn George Biddel Airy, som var av den meningen att det gick lika bra att räkna för hand. Räkna med maskiner? Dumt! Försök förstå var samhället hade varit idag, om Babbages maskiner hade fått utvecklas. Vi hade varit 100 år längre fram inom datortekniken.
